Deportees är tillbaka i Karlstad och nu var det längesen. Vi är stolta att ha fått till ett gig på Innergården 29 juli!
Entré till Nöjesfabriken
Vi välkomnar samtliga gäster in i huset via vår huvudentré som du hittar på Karlagatan 42. Entré in till själva konsertlokalen sker intill huvudentrén.
Parkering
Besöker du oss för första gången? Vi har en stor parkering på baksidan utav huset om ni är bilburna.
GPS: Verkstadsgatan 19, 652 19 Karlstad
Mer info hittar du här: https://www.nojesfabriken.se/kontakt/
Medhavd alkohol
Det är strängt förbjudet att ta med sig alkohol in på Nöjesfabriken. Samtliga gäster skall visa upp medhavd väska samt genomgå visitering om entrépersonal anser det nödvändigt. Den som påträffas med alkohol i någon form blir direkt avvisad utan möjlighet till pengarna tillbaka. Bestrids detta kan gäst även portas från kommande arrangemang.
Storslagen och mäktig, samtidigt alltid intim, personlig och atmosfärisk. Deportees musik är allt det, och mer. Lägg till att Umeå-trion aldrig dragit sig för att ta itu med de stora frågorna, inte sällan med en politisk udd. ”All Future” deras senaste och sjätte album från 2019, utgör från detta inget undantag. Kanske är det gruppens låtstarkaste skiva. I sin recension skrev Aftonbladets Natasha Azarmi: ”Gång på gång slås jag av Umeå-bandets obegripligt starka känsla för träffande melodier.”
Deportees, som i dag består av Peder Stenberg, Anders Stenberg och Thomas Hedlund, släppte det souliga och medryckande albumet ”All Prayed Up” 2004. Därpå följde ”Damaged Goods” (2006), ”Under The Pavement – The Beach” (2009), ”Islands & Shores” (2015), som blev något av ett genombrottsalbum med vinst på såväl Grammis som P3 Guld, och ”The Big Sleep” (2015). Skivor som allihop, tillsammans med ”All Future”, undan för undan har etablerat det faktum att Deportees både kräver och förtjänar publikens fulla uppmärksamhet. Eller som sångaren Peder Stenberg formulerade saken:
”Det dröjde ganska länge, först i höjd med Islands & Shores, innan vi förstod att folk vill lyssna på oss. Vi ska inte forcera någonting annat. Och med den insikten kunde jag i stället börja zooma in på människor och se ett par slutna ögon, någon som sjunger med i en text eller till och med någon som ser rörd ut. Det är så folk förhåller sig till vår musik.”